Hans Edelman
Hans föddes 1960 i Uppsala, där han också växte upp och pluggade statsvetenskap. Delar av universitetsutbildningen gjorde han i USA, en formande erfarenhet. När han kom tillbaka därifrån träffade han Stina och de gifte sig 1988 i Stockholm. Stina kom från en familj där det fanns en hel del pengar (vilket alltid var en komplicerande faktor för Hans). De köpte en lägenhet på Östermalm, nära Karlaplan. Hans valde att fortsätta med internationella relationer och arbetade på ett par statliga myndigheter med analysarbete och policy innan han till slut rekryterades till Säpo 1998. Då hade han och Stina fått två barn, Karl och Lisa.
Hans hade alltså ingen polisbakgrund vilket var en aning ovanligt för den position han tillträdde. Säpoarbetet passade honom emellertid bra och han steg sakta men säkert i hierarkin tills han blev chefsutredare med övergripande ansvar för komplicerade operationer i utlandet. Han reste relativt mycket i tjänsten, fick kollegor på de utländska tjänsterna och byggde ett internationellt nätverk. Det var en sådan kontakt, israelen Ido Zakai, som drog igång operationen som ledde till fritagningen av Raoul Wallenberg. Den operationen gjorde Hans till en mer känd person både i Sverige och utomlands (inte i offentligheten men i underrättelsekretsar).
Med stigande ålder började Hans besväras av humörsvängningar och dysterhet. Först förstod han inte vad det var. Han undrade till och med om han åt något olämpligt, något som han var allergisk emot. Han försökte hålla det borta genom att träna mycket (framför allt squash). Långt senare (när depressionerna var ett faktum och inte en spekulation) började han släktforska för att förstå sjukdomens rötter. Han hade en vag aning om att hans pappa varit drabbad av mycket dysterhet.
Med jämna mellanrum övervägde Hans att lämna Säpo för något som betalade bättre och i ett fall var det ytterst när att han skrev på. Det var när Ericsson försökte rekrytera honom som säkerhetschef på koncernnivå med ansvar för globala säkerhetsfrågor inklusive IT-frågor. Rekryteringsprocessen sammanföll dock i tid med fritagningen av svensken och Hans kände starkt att han ville slutföra den operationen. Med den framgångsrika utgången av operationen var det svårt att lämna Säpo, han erbjöds diverse förmåner och valde att stanna.