Stina Edelman

Stina, född Lantz, föddes 1965 i Stockholm och växte upp i en stor fastighet på Lidingö som gått i arv i familjen. Hennes föräldrar var båda läkare (pappa kirurg, mamma anestesiläkare). Hon hade inga syskon. Det var en borgerlig bakgrund och när hon kom ut från gymnasiet (på Lidingö) var hon redo att experimentera på alla möjliga sätt. Hon reste runt i Asien och prövade att bo på ett ashram i Goa i Indien och hade ingen brådska med att vidareutbilda sig.

Till slut fastnade hon för Socialhögskolan i Stockholm, socionomprogrammet, något av en besvikelse för föräldrarna som i det längsta hoppats att hon skulle bära de fina läkartraditionerna i familjen vidare. På en universitetsfest träffade hon Hans, som var fem år äldre än henne och de bestämde sig snabbt för att gifta sig. Han hade tillbringat ett par år i USA och kändes internationell och samhälleligt medveten. Det var ett plus att han inte var läkare. Hon orkade inte med läkarsnacket runt middagsbordet. Efter ett par år föddes Karl, deras första barn. Lisa kom ytterligare ett par år senare.

Efter examen på Socialhögskolan 1990 arbetade hon på Socialtjänsten på Östermalm (med uppehåll för barnledigheterna). Egentligen gillade hon ledarskapsrollen bättre än kontakterna med brukarna och familjerna och när barnen kommit in på dagis och skola och hon kunde fokusera mer på jobbet fick hon en chefsroll på ett privat vårdbolag, AltaMedica. Därifrån gick hon till Migrationsverket och en betydligt större chefsroll. Vid sidan av arbetet och familjen var hennes stora intresse litteratur. Hon hade alltid en eller flera böcker pågående och deltog även i en läsecirkel. En gång deltog hon i en skrivarkurs (över en helg). Tanken att skriva något skönlitterärt har funnits där i många år men både arbete och bristande självförtroende har hittills varit i vägen.